janiehoe

helt ärligt, det hära med facebook.
kommer ihåg att malin öhrn tjata om att jag skulle skaffa det.
mot min vilja fick jag skaffa skitet, gick några månader.. struntade totalt i att logga in
eller brydde mig inte alls om det, men tiden gick och populärare blev facebook,
och när något blir det så blir det att man själv hänger med på det.
eller sån är jag iallafall, men dom flesta har ju facebook.
vilket som är roligt, hitta gamla klasskompisar både från låg mellan och högstadiet.
samt gymnasiet, gamla barndomsvänner, flick- och pojkvänner, släktingar och familj.
men det mesta är dötid,
man behöver inte vara där mer är och kolla om man har fått något meddelande
eller någon ny longlostfriend förfråga.
ändå sitter man där, kollar igenom bilder på folk som man egentligen inte ens bryr sig om,
kommenterar statusar och trycker på gilla på allt som går att trycka gilla på.
det blir ett beroende på något sätt, ett sjukt beroende. Onödigt beroende.
vi har klarat oss utan det innan, varför slösa all tid på detta nu?
man kan nästan komma åt facebook vart du än är.
många sitter på jobb med facebook..
du kan sitta på bussen och vara inne på facebook genom mobilen,
kan erkänna att jag är den som surfar in på facebook på mobilen när jag sitter på bussen.
dock inte den som sitter på jobb med facebook, men hade vi haft möjlighet och komma ut
på nätet genom kassan så hade jag säkert suttit där med.
istället sitta dom timmarna på facebook kan man göra så mycket mer. mer nytta än detta.

loggade in på facebook innan för ta min vanliga tur och gå igenom allt,
så man inte hade missat något.
då har jag en ny vänförfrågan och ett meddelande,
alltid lika spännande och se vem det är som har lagt till en.
och jag är den som spar det bästa till sist, så jag börjar med meddelandet,
men tro på att det är ett annat jobbigt meddelande om att det är slagt på lördag eller något sånt skit.
men inte idag, inte denna gången.
och nu efterhand så va det tur att jag tog meddelandet först för annars hade jag nekat vänförfrågan,
hade inte vetat vem människan va, accepterar inte sådana,
varför ha folk man inte känner eller är bekant med?
titlen var, va inte rädd gumman, prata med mamma om det här..
klart man blir helt så och tänker vad är nu det här.
men det visades sig att denna mannen som skrev detta meddelandet, det va min gudfader.
gudfader som jag inte ens visste fanns, ingen aning vem människan var,
så liten va jag när jag träffa han sist att jag inte vet vem det är.
han bad om förlåtelse att han inte har varit där som en gudfader skulle varit.
och en hel del andra saker med.
snacka om att man blir paff.
detta som är underverket med facebook,
människor som man inte visste fanns kommer upp från ingenstans
och ligger med ett helt oväntat meddelande i sin inkorg.

trots detta, så måste jag försöka trappa ner på mitt beroende av facebook, det är inte okej.
jissusmaria va detta blev ett djupt inlägg.
såhär seriös brukar jag inte vara.
inte en endaste smiles i detta inlägget. inte likt mig.